Sleten, sletnare sletnast?
Publicerat 2011-06-30 16:31:53 i
Allmänt
Jag är inne i en period just nu som innebär trötthet på hög nivå. Mina ögonlock känns bly tunga och de vill ständigt sluta sig. Jag har aldrig varit en morgonpigg människa (och kommer nog aldrig att bli det heller) för jag trivs som bäst på kvälls och natte tid.
Men som sagt så är det extrem trötthet vi pratar om nu. att det är varmt på dagarna hjälper ju till lite också. Jag är tvungen att ta mig en powernap in i mellan för att orka ta i tu med det mest väsentligaste i hemmet, typ diskning, matlagning och tvättning.
Jag kom att tänka på hur det var för många år sedan, då jag höll på att - pang!- gå i väggen totalt (med näsan först).
Mitt liv hade varit lite kaosartat precis innan jag träffade min johan. bla hände det vissa tråkigheter under min vistelse i spanien som jag på något vis lyckades blockera, alltså förtränga, i ett x antal år.
I stället för att ta i tu med detta gick jag på som en ångvält hemma och på jobbet. Vårat hem var kliniskt rent och jag bakade, strök kläder.. ja till och med strök kalsonger och dammtrasor, målade tavlor, skrev böcker och höll på.
De dagar vi hade johanna hemma hos oss gick all energi åt henne och till att lösa problem av olika slag, och det var ju inte helt problemfritt!
Men så började jag bete mig underligt på nätterna när jag sov. johan har berättat hur han har fått väcka mig när jag legat och sparkat och gnytt i panik, det hände även att jag vaknade av att jag låg och skrek och grät hejdlöst.
på morgonen var det som bortblåst och jag trampade på i samma raska takt.
Vem som helst kan ju förstå att så här gick det inte att hålla på utan att det en vacker dag spricker.
En vännina till mig såg hur jag egentligen mådde och hjälpte mig att ta kontakt med en bra terapeut!
Det blev min räddning.
till en början fick jag sömntabletter, eftersom jag utvecklat en rädsla för att sova då jag i drömmarna fick återuppleva mardrömmen om och om och om igen.
Dessa tabletter hjälpte mig nattetid men se dagen efter var jag som full.. eller rättare sagt aspackad! Jag var ostadig på benen och allt var som i en dimma. minnet sviktade och kroppen blev konstigt gele aktig.
efter ett år fick det vara nog. då bestämde jag mig för att nu lägger vi allt, och då menar jag allt, bakom oss och börjar om, som ett blankt blad i en bok.
med mitt djävlaranamma och våra fantastiska familjer och vänner så har det funkat, och jag har vänt allt till en livserfarenhet som har gjort mig vis och till en person som är stolt över sig själv (utan att det stiger en över huvudet!)
en person som kan ta att det är lite skit i hörnen eller att det står odiskat eller som helt sonika bara viker in kalsonger i lådorna utan att stryka dom först!
Karuseller och energiknippen!
Publicerat 2011-06-20 22:38:23 i
Allmänt
När jag fyllde 30 år (förra hösten) så fick jag en systemkamera.. jag har dock inte blivit riktigt vän med den än. Kan hända att man måste läsa sig till olika funktioner i boken som följde med. Den detaljen har jag skippat. Jag fotar ändå på mitt eget lilla vis.
Här har mina små söta syskonbarn Liam och fiona fått vara modeller.
Nu i sommar kommer också syskonbarnet leo hit på semester, så då ska även han få ställa upp sig framför "tokmostern" med kameran :)
För ett tag sedan åkte jag till stockholm för att hälsa på min lillasyster och hennes familj. Givetvis blev det ett besök på grönalund tillsammans med barnen och en till familj som var hos syrran på semester.
solen strålade på klarblå himmel och det var varmt och skönt. vattnet glittrade och glukade och emilia njöt!! att se barnens lycka i ögonen tog första priset den dagen.
man minns ju själv hur glad man vart, när man var en liten kicka och fick åka till grönan och åka häftiga karuseller och äta sockervadd som fastnade i både ansikte, kläder och hår!
När jag var liten hade jag ett speciellt förhållande till just denna karusell.. stora flickornas gunga!!!!
Jag lääängtade och trånade i många år för att bli stor nog för att få åka den.
men denna dag satt jag dock helst och såg på när andra åkte.
Marlene, teresa och jag.
Fiona satt rak i ryggen av stolthet! Söta unge!!
Markoolio röjde loss både med gamla och unga.. jag fattar inte vart han får sin energi i från... nää 5 min i hans tempo och jag låg raklång!!!
Apropå raklång så ska jag nog gå och lägga mig strax. i morgon ska jag och johanna fortsätta med kyrkstädningen ju..*suck* doften av grön såpa ligger som en dimma här hemma. men det är ett jobb som måste skötas så det är bara att bita i hop. Johanna har varit så duktig och vi har rätt roligt också där vi går och svabbar :)
Ja det får bli allt för nu.
Vi ses!
Dubbelt upp av födelsedagar och ljuvliga hälsingland!
Publicerat 2011-06-17 00:46:29 i
Allmänt
Ni får ursäkta att jag inte bloggar så ofta.
Jag tycks inte få tiden att räcka till helt enkelt.
Lovar att ta tag i detta snarast.
Det har hänt en hel del sen senast jag kikade in på sidan.
Bla har jag varit på en tjejhelg i hälsingland.
Vi packade in oss, fyra brudar + en hund, och for i väg en fredagkväll. Stugan ligger intill en sjö nere i en glänta och är utan både el och vatten. Där mös vi och njöt, tjoade och skrattade, spelade spel, babblade och spekulerade i jordens undergång och skålade i rosé (Ur plastmuggar)!
Helt klart en minnesvärd resa :)
Här tog jag mig mitt första dopp för i år :)
Johanna har också hunnit fylla 18 år. det firades med pompa och ståt så klart!
En av mina smörgåstårtor som blev skapade kl 2 på natten!! Tror att jag nästan kan säga att jag gjorde den i sömnen faktiskt utan att ljuga. när jag kom upp i sovrummet (efter att ha bakat smörgåstårtor, dajmcheesecake, diskat och städat till kl 03,30.. jag skulle ju jobba dagen efter, så allt måste vara klart i mesta mån) sa jag med lite hes röst: nu döör jag en liten stund! Johan svarade med att han var så stolt över mig och att han uppskattade mina ansträngningar. Det är väl klart att man bjuder till lite extra, lill smôlan vår fyller ju bara 18 år en gång!
jag Kan inte förstå att tiden går så fort!! Inte känns det som att det var 13 år sedan hon blev min "dotter" inte. Då var hon liten och satt ofta uppkrupen i min famn, helst skulle hon och jag "dela jacka". Jag berättade sagor på kvällarna och gick skogspromenader med henne på dagarna, pysslade och sjöng finska barnvisor efter bästa förmåga. Ja jisses dessa år som bara flyger förbi.. Nu får jag dricka skumpa och mingla runt minsann, gjorde hon klart för pappa och mig, med ett leende som räckte från den ena örhägsprydda örat till den andra!
En av mina morbröder (jag har 5 st!) fyllde 50 år för någon vecka sedan. Så givetvis åkte jag ca 30 mil för att gratta honom, och för att vara med på suprisepartyt! Det var jätte trevligt och så otroligt roligt att få träffa släkten igen.. eller ja de delar som kunde närvara iaf. Stora kramkalas och festliga lekar avlöste varandra.
Mina kusiner hade köpt tillbaka morbror tomas ögonsten, som han sålde för ett x antal år sedan när de flyttade till amerika, som en överraskning!!
Bussen är åter tillbaka hos dess rätte ägare :)
Ett litet projekt att fördriva tiden med nu när barnen börjar bli stora kanske?
Mycket nöje har det varit :)
Jag ska verkligen försöka att göra inlägg oftare, så att jag inte behöver skriva värsta uppsatsen varje gång hi hi. Så vem vet snart kanske jag bloggar varje dag?!
